Ut ur dvalan
Senaste dagarna har det hänt mycket i fröken Larsson. Det är som att energin kommit tillbaka. Det känns nästan lite konstigt, såhär mycket jag har jag inte känt mig på läääänge.
Tänker efter hur det varit senaste veckorna, månaderna och hjälp, kommer upp i år... Tror att senast jag vågade och tillät mig att vara såhär mycket jag var för ca 4.5 år sedan när jag nyligen börjat dansa... Och innan det vet jag inte när det var, tror det var när jag hade en häst som hette Pepsi och jag var 10 år:)
Efter senast var det separation,ett jobb som tog musten ut mig totalt, hoppade in i destruktiv relation, fick besked som skrämde skiten ut mig.....
För ett år sedan upptäckte jag att det inte var bra och drog i jobbromsen och nu under ett helt år har jag bara vikarierat perioder nu och då, som assistent och enhetschef Och yogat mycket, massor, lite varje dag i ett halvår .
Jag har hela tiden känt mig matt men haft kvar ett hopp om att en dag kommer energin att komma tillbaka. Som tur är har assistansyrket funnits som en livlina.
Men jobbet har inte varit en ekonomisk livlina, det har varit en rellationell, att jobba och tvingas vara så nära två andra människor som jag varit under jobbperioderna har tvingat mig att våga lita på dem, att de finns kvar, att man får säg vad man tänker, känner och vill och de tycker alltid att det är okej, oavsett vilken dag eller vilket humör de är på. Det håller inte alltid med, men de finns kvar. Och det har skrämt mig nåt otroligt, att våga lita på människor som man träffar ofta. Det är sin sak med sån som man kan välja när man träffar dem, men så har det inte varit här....
Senaste dagarna har det infunnit sig en sånär helhets känsla. Det är konstigt.
Som om något säger att det är dax att gå vidare på fler plan nu.
Att i huvudet sluta vara rädd för relationer är något som jag kommer få jobba med alltid men att det i hjärtat börjar läka känns fantastiskt.
Idag har jag börjat titta på jobb....
Det absolut ultimata vore att jobba som reseassistent som nu men att ha något eget eller annat jobb bredvid . Frågan är bara vad det skulle vara...
Jag har en företagside som jag spånar på men i nuläget finns det inte ekonomi för att dra igång nåt eget.
Jag har två viktiga möten bokade angående starta eget idén. Så någonstans har jag nog tagit ett kliv ut att ens diskutera min egen verksamhet med en företagscoach och expert inom området.
Sen är det ju den där karn.... Det skräms, är läskigt, obehagligt och distraherande, och sån galet ovanligt. Det får bli som det blir och det konstiga är att det infinner sig en trygghet i fröken Larsson när han är nära....
Idag ska jag officiellt avsluta mitt arbetsledaruppdrag. Det känns lite speciellt. Jag har uppskattat de månader då jag fått möjlighet att kliva in och stötta lite. Hoppas att det kommer bli bra och lugn i den nya gruppen som nu ska skapas.
