Vår
Läste ett roligt inlägg av en vän, "vårvintern har man hört om, men att åka skidor till stranden o spela kubb, det är något nytt...sommarvinter." Typ så skrev vännen.. Och oj vad jag känner igen mig.. 2 dagar ute på altanen, näsan har fräknar, sommarklänningen har varit på och till och med barbent.. Lite märkligt känns det allt med sommarvinter:) men kan tänka mig att vänja mig!
Tiden har ingen hastighet, vara ett förlopp och skeenden.. Något som ständigt går upp för mig.. Vips har jag varit på Bahamas, 2 veckor o det hände så mycket där inne, att landa i sitt existentiella , sin andning, på stranden, i solen, med de där människorna där man om man vill får gråta i2 veckor... ( ja jag har gjort det igen, så som jag gör på yoga resor, släpper på blockeringar , låt tårarna, skrattet o ibland paniken, den villkorslösa kärleken bara flöda) och åkte sedan hem... Hem för att våga bevara centreringen men lägger filter över det den där kärnan, detDet vackra, villkorslösa o sårbara. Och framgångsrika.
Nyafokus
Det där med karriär? Är det något jag vill? Varför vill man det? Ha en karriär?
Nej jag vill inte det, inte nu längre. Insikt om att jag har. Gjort det jag vill vad gäller att nå toppen.
Har varit enhetschef inom äldreomsorgen, har varit familjebehandlare.
Men det gjorde mig inte lyckligare.
Jag vill vara på ett arbete där jag kan växa som individ, där jag kan vara kreativ,skapa, samtala, får utrymme att se de jag arbetar med, det jag arbetar med, få verktyg att faktiskt göra det! Och få vara jag med mina olika sidor, känslor o tankar, att vara jag o kunna vara i balans på ett arbete.
Börjat ett nytt arbete där jag trodde att förutsättningarna fanns.. Frågan är ju då.. Finns de där? Kan jag växa där? Ja säkert, men till vilket pris? OM detta är stället jag kan finna ro på... Vad ska jag då göra för att finna den ron? Centrering centrering centrering!!
Eller är det ett ställe som någon annan kan växa på.
Tar tillbaka tanken att det jag äger och inte nyttjar är samma som att stjäla från någon annan... När går den gränserna vid detta jobb?
Vid förra arbetsplatsen vågade jag dra linjen...
Här vet jag att det krävs tid....hur mycket tid? Vart går gränsen?
En dröm som finns, funnits o kryper fram. Hon kryper sakta men säkert närmare frontalloben för varje dag som går. Förr var hon bak i reptilhjärnan och redo och handla då det var fara o färde, nu ligger hon o pyr o knackar på pannan o säger,,, hörru tänk på mig nöjen stund.. Gärna imorgon en stund... Och du gå och boka det där mötet, just in case u want me some day....
Ja kära vänner det blev visst ett blogginlägg ala dagbok:) den har vi överlevt förr så läs o njut:)
Här kommer en sommarvinter bild:)
