Jfhlbbieyv
Ligger där på soffan
Kommet fram till att de känns som att vi hör ihop
Att vi känt varandra länge
Jag tänker att så som han är och uttrycker sig , så var jag oxå.. Innan jag började plugga o lärde mig ett nytt språk och mer helhets tänk
Han imponeras av mitt sätt att formulera och säger ofta att, ja det var ju så jag menade
" att prata med bönder på bönders vis"
Jag förstår hans språk men känns dom att prata med någon från förr, vilket får mig att inse att jag blivit akademiker, lagt till med språk och slutat leva, skapar teorier om livet .
Imponeras av hans enkelhet och förmåga att bara vara.
Men räds åt att våga tänka tanken att vara med någon från svunnen tid... Är det att gå tillbaka i sin utveckling?
Det ska inte sättas ord på, jag vill inte det och det behövs inte och jag hatar att hjärnkontoret gör allt för att kontrollera och försöker styra läget.
Idag tog jag till drastiska metoder för att försöka distrahera hjärnan...... Premiär i skidspåret.....
Och det var hemskt!!!! 2 km utan glid överhuvudtaget...... Men knoppen blev rensad och kroppen trött och det var ju syftet.... Men att det ska vara härligt och harmoniskt med längdskidor det slänger jag i soporna:)
Men fint väder var det så jag o Linus tog en långrunda idag:)
