En lördag
Sover länge
Kliver upp o sätter på bra musik
Börjar ett av helgens projekt, klippa klor ....
Vä fram blir klippt efter ca 30 min lock o pock mycke godis o lite bus
Går till vänner som är bortresta
Vattnar blommor
Går en liten runda i lägenheten o känner in atmosfären
Det sitter så mycke glädje o kärlek o väggarna, de två, det där paret som nu blivit tre , som lever ut sina känslor o alltid står vid varandras sida,glädjs över dem
Men så plötsligt så kommer en våg av längtan
Längtan efter att någon dag få ha det så
Våga vara bara jag ihop med någon o så småningom bli fyra, får ju inte glömma Linus.
Det är bara en liten bit kvar av att bli stark sen är jag redo att träffa någon o då kommer personen stå där. Det vet jag . Men just då bara välde längtan.
Gick därifrån med Linus i famnen klumpen i halsen o tåren brännandes.
Går hemåt o begrundar vad som hände
Nästan hemma är klumpen o tåren som bortblåst
Möter min ca90 åriga granne med rullator och en vovve på 2 år. Stannar o pratar lite hund o känner samhörighet. Vi är i samma sits fast med olika saker framför o bakom oss. Men det är lixpm vi-> precis där o då är det vi.
Efter ca5 min säger vi ha en bra dag o jag kliver innanför dörren, tar tag i frukosten o bloggar.
Undrar vad han gör?
Vad han åt till frukost
O vad modig han är , skröplig o med rullator skaffade han sig en valp för 2 år sedan :)
Är inte det att våga leva så säg:)
