Annorlunda vinter
Första vinterns med en hund
Lär sig mycket om livet och vad som är viktigt. Ibland får jag nästan känslan av att Linus kommer och puffar på mig och meddelar att det är dax att gå ut och kisa då han märker på mig att , nu är matte för mycket uppe i huvudet, nu behöver hon få frisk luft i lungan.
Djuren, naturen och mötets kraft. Visst är det den kraften som är den läkande, som får det inre att möta det yttre till att bli hanterbart och förståeligt .
Förutom att komma på hur positivt det är för att flytta fokus från tankar som snurrar till att få in lite nytt syre till hjärnkontoret så har jag nu fått lära mig nåt nytt.... Kallar det snabbrastning.
Snabbrastning
ja det är inte alltid så jävla hippt att klä på sig och gå ut då det är -20 grader.... Just den biten kommer man inte ifrån... Eller jo nästan...
morgon och kväll och lunch måste vi ut men däremellan har jag latat mig med att släppa ut lilleman i trädgården, jag har helt enkelt skottat en hage där han kan gå ut från altandörren, ut kissa och in. Jag och Linus är stört nöjda med ide'n. När han är kissinödig så tar han sitt koppel och lägger det vid altandörren, då vet man han vill kissa och inte vara ute i kylan.När han o kommer med kopplet och lägger det vid mina fötter då vill han ut o rastas och bajja...
He e som skönt o dela vardagen med någon som man pratar precis samma språk som!
Men jo jag måste erkänna att ett jobb, eller en daglig social sammanslutning vore jäkligt najs, de börjar bli lite smått ensamt nu :(
eller varför inte att livets kärlek står o knackar på dörren
